vänskap

Idag tittade jag på Lipstick Jungle och i slutet av denna veckas avsnitt blev jag väldigt rörd när jag såg hur två av de tre vännerna ställde upp för den tredje som just fått sitt hjärta krossat. Det är sådan vänskap alla vill ha och det finns bara vissa människor som man kan ha en sådan vänskap med. Om man har hittat sådan vänskap ska man vara tacksam för att man har funnit den och hålla hårt i den.

kärlek

Jag började lyssna på min lugna spellista på Spotify, det vill säga musik som ofta handlar om kärlek och då började jag tänka. Tänka på en blandning av att vara upp över öronen förälskad i någon och hur det känns, det var länge sedan jag kände den känslan, att det pirrar i en bara man ser personen eller känslan av att kyssa personen och det kittlar i hela magen.

Så som det exempelvis gjorde när han & jag träffades för många år sedan. När känslan av att säga hej då till personen känns som om att man ska försvinna ut ur kroppen för att känslan är för stor och kroppen för liten och man inte vill något annat än att vara med den personen, dygnet runt.

I och med detta började jag tänka på om det är så att alla har ett visst antal personer att bli kär i under sin livstid. Vad händer då om man har förbrukat dessa personer, blir man en ensam bitter gammal gumma eller gubbe då?

Efter att ha gått första dagen i skolan för den här terminen började jag tänka på de sociala nätverken vi omger oss av och då kom frågan upp om det kan det vara så att det sociala nätverket som vi har bestämmer hur många gånger vi ska får vara kära? Eller kan det i så fall vara så att vi stänger av när vi träffar någon som vi möjligtvis skulle kunna känna något för eller bli upp över öronen förälskad i?

Jag har för mycket tankar just nu, det får helt enkelt bli stopp för dem här.


jag vill..

Just nu vill jag så mycket så att jag nästan blir rädd..

Jag vill bort från Sverige vilket jag snart ska men det känns så långt borta även fast det är runt en vecka kvar nu. Om man nu kan räkna att åka till Holland över helgen som att vara borta. Visst kommer det att bli roligt och jag längtar efter att göra något men tyvärr har känslan att komma bort från Sverige blivit så pass stor nu. Jag vill vara borta på riktigt, inte under en vecka eller så utan på obestämd tid.

Vill bo där det inte blir vinter och alla kommer in i sitt vinterhumör, är ledsna och stannar inne för att det är kallt och tråkigt. Jag är rastlös och jag vet inte hur det här sista året i skolan ska gå nu, försöker övertyga mig själv att det bara är ett år kvar nu och att jag kan och jag vill göra det här nu så att jag är klar, klar med mina studier.


Gonna leave this dreams for a while

free fallin'

She's a good girl, loves her mama
Loves Jesus and America too
Shes a good girl, crazy 'bout Elvis
Loves horses and her boyfriend too


It's a long day living in reseda
There's a freeway runnin' through the yard
And I'm a bad boy 'cause I don't even miss her
I'm a bad boy for breakin her heart


And I'm free, free fallin'
Yeah I'm free, free fallin'


tillbaka till vardagen

Varför är det alltid så att när man har varit ute och rest och kommer hem så känns allt så tråkigt och det känns som man själv har varit med om saker medan hemma har tiden inte gått, inte en sekund eller en minut, allt är som vanligt. Känns hemsk att det känns så, det borde kännas som om man i alla fall har varit borta i ett tag men nej. Eller så är det just för att det är annorlunda och mer spännande än livet här hemma som för det mesta ser likadant ut, dag in och dag ut som tiden rusar iväg på semestern.

Nu är den trevliga lilla trippen till Sunny beach för att hälsa på världens bästa Saris slut. Det var riktigt roligt att träffa henne och få se hur hon jobbar och festa lite med henne! Kändes lite sorgligt att säga hej då efter en väldigt snabb vecka plötsligt var slut. Men jag hade en kanon resa, tack alla som var med! :)

Nu är det tillbaka till verkligheten som gäller..

RSS 2.0