Mick

You know too much! <3

Jag önskar att jag var en sån som inte tänker alls

Känner mig en aning förvirrad efter igår när jag träffade honom. På vägen mot tunnelbanan började tankarna snurra omkring. Tankar såsom om han ville träffa mig för att hon skulle bry sig, eller om det var så att han ville träffa mig. Var det för att få en reaktion från henne? Jag önskar att hon inte hade funnits med i bilden så att jag inte hade tänkt dessa tankar. Var dock roligt att träffa honom.

Hur kan man ha en känsla av att något är bra samtidigt som det kan kännas så fel?

Ibland känns det som om det sitter en djävul och en ängel på varsin axel och säger åt en vad man ska göra och inte och det känns svårt att bestämma sig för vad som är rätt och fel. Om man ska tänka med hjärtat eller hjärnan.

Det kan ringa varningsklockor och ändå kan det kännas bra. Hur kommer det sig?

Finns det en gräns för hur en mycket någon annan kan skada en och hur mycket man kan göra mot någon annan människa? Och om det nu finns en gräns, var går den?

Ibland önskar jag att jag hade fotografiskt minne. Tänk vad skönt att inte behöva kämpa så mycket inför en tenta, det skulle vara underbart. Ibland när jag läser så kan jag komma på att mina tankar har flugit iväg till något helt annat, tänk om man skulle kunna stänga av tankarna, bara för en liten stund.  

Do you come here much? I swear I've seen your face before,
Hope you don't see me blush but I cant help but want you more more,
Baby tell me what's your story I ain't shy don't you worry,
I'm flirting with my eyes, wanna leave with you tonight,
So do you come here much?
I've gotta see your face some more, some more coz baby I

I'll never be the same if we ever meet again,
Won't let you get away if we ever meet again,
This freefall's got me sold kiss me all night don't ever let me go,
Ill never be the same if we ever meet again

Jag längtar riktigt mycket till London. Det kommer bli riktigt skönt att komma iväg och göra uppsatsen där och få en utmaning jämfört med att skriva om något i Stockholm som det annars ofta är. Det kommer bli både nytta och nöje och jag längtar riktigt mycket! Om cirka en månad bär det av med Lindis till London.

Jag vet att jag är riktigt dålig på att uppdatera och så händer det plötsligt så mycket att jag inte riktigt hinner med att skriva något. Hur som åkte jag och mina vapendragare Linda och Sara till sälen för att hälsa på Adina och hade hur underbart som helst. Nu är det home sweet home och tillbaka till verkligheten.