Mick

Idag jobbar liksom jag har gjort hela helgen. Idag finns det inga heta män i uniform att spana på som det fanns i torsdags när jag jobbade och även igår. Eftersom det har varit en del viktiga personer här i staden så har poliserna varit överallt och spärrat av gatorna och lyckligtvis här vid mig har det varit väldigt många. Riktigt trevligt att få lite ögongodis när man jobbar.

Jag hade ett par imorse som var riktigt söta, de kom kiosken lite innan 9 och trodde att klockan var lite innan 10 och eftersom vi här i Sverige ställer om klockan och de inte visste det tyckte de att det var roligt att de inte hade fått den informationen och hade haft det svårt att komma upp imorse. Så tänkte de att de skulle gå och ta en kaffe och eftersom det är söndag så är inte så mycket öppet runt den tiden, stackarna. Får gå runt ute i regnet och leta efter ett öppet café. Tur att de inte blev bittra för det! 
 

Igår träffades jag, Sara, Sofie och Linn hos Sofie och började dricka. Efter ett tag kom vi fram till att vi skulle ut och göra stan osäker. Vi åkte in relativt sent och hamnade på Oxid. Där träffade vi på shulululu lite plötsligt och lustigt eftersom både jag och Sara kände igen honom men inte kunde placera. När vi hade gått ut från Oxid kommer jag på att vi har träffat honom när Adina var i Stockholm. Vilket resulterar i att Sara ringer henne och han undrar vad grejen är.

Lite senare på tunnelbanan står Sofie och Sara och lyssnar på Sofies musik och jag på min, vi står alla och dansar. En kille börjar lyssna på min musik med mig och står och dansar, när Sara får reda på att jag lyssnar på Hitmen så hoppar hon över till min musik och vi kör vikingdansen. När vi kommer till Brommaplan träffar jag på en kille som ville träffas förut, vilket vi inte gjorde. Och tydligen så känner han en annan kille som jag också känner. David kommer och hämtar oss, sedan börjar några bråka men det löser sig och vi hoppar in i bilen och åker hemåt.

Igår var en bra dag. En väldigt bra dag. Jag hade riktigt roligt.  

Jag kom just att tänka på att det inte var igår jag höll handen med någon och det betydde något mer än att bara hålla i handen för att. I yngre ålder, när man för första gången skulle hålla någon i handen och det var nervöst och spännande, när det verkligen betydde något att hålla i handen. Något som till en viss del försvinner när man blir äldre. Ibland tror jag att jag analyserar en del saker för mycket och det kan vara en sådan sak som att han höll mig i handen och det kanske betydde något för mig, är det ömsesidigt.

Men hur som helst, det jag tänkte på var att jag saknar att hålla handen ibland, att vara kär och att ha den närheten. Som jag och Lovisa pratade om igår, hur det kan vara skönt att sova ensam någon gång när man är tillsammans med någon. Ibland saknar jag de saker som är när man är två och blir vi, vi mot världen.

Ibland tycker jag också att det kan vara riktigt skönt att vara själv och inte behöver tänka på saker som exempelvis att han vill gå hem när vi är ute och jag absolut inte vill det och jag till slut blir hemtvingad och alla små problem som hör till. Det är något jag verkligen inte saknar och som jag önskar att om jag skulle träffa någon som jag vill ha skulle vi slippa problemen.

Igår åkte jag in mot stan för att träffa Lovisa som jag inte har träffat på några månader och det kändes väldigt roligt att träffa henne igen. Vi kliver av pendeltåget i Huddinge och handlar lite innan vi beger oss mot hennes hem i Stuvsta. Hon lagar thaimat till mig och det blev riktigt gott. Efter det tittar vi lite på tv och snackar om allt möjligt innan vi gosade ner oss i sängen och somnade.

Idag vaknade vi upp vid 10 och det var efter att Lovisa hade råkat väcka mig några gånger och sedan frågat om vi inte kunde vakna. Sedan hade vi en skön och slapp dag innan jag började åka hem. På vägen var det som om jag var ute på walk of shame. Det verkliga fallet var att jag inte hade sminkat mig och inte duschat så jag inte kände mig helt tipp-topp.

Jag hade det riktigt mysigt med Lovisa och kommer alltid på att vi borde träffas oftare när vi väl gör det men tyvärr händer det inte. Så vi får ta oss i kragen på riktigt den här gången!

Jag kommer nog aldrig förstå hur du kunde låta mig gå och henne vara kvar. Jag har försökt ge mig själv skulden fast jag vet att jag inte gjorde något fel. Du har gett mig skulden. Hur kan du göra så? Jag vet att jag borde ha lämnat det bakom mig men ibland tänker jag på allt som hände och hur du kunde göra så, hur hon kunde göra så. Hur kunde du ta hennes parti och låta mig bli så sårad.

Jag var femton när det började och stod ut med allt i ungefär två år, inte konstigt att du lyckades trycka ner mig så mycket. Du har fortfarande inte sagt förlåt och jag förstår inte varför.


Jag vill ha det jag har förlorat men det kommer jag aldrig att få tillbaka.

Idag när jag satt på bussen på väg hem fick jag en skön känsla. Det händer ibland när jag sitter på bussen att jag hamnar i riktigt härliga tankar och har riktigt bra musik på som gör att jag känner mig riktigt glad och när jag har fått den sköna känslan vill jag inte gå av bussen och förstöra det.

Idag känns som en riktigt bra dag rakt igenom dock. Visst hade jag det inte så överdrivet roligt på jobbet men jag trivs med att ha något att göra och jag vill hitta på saker som kan få mig och de i min omgivning att må bra och känna sig lyckliga! Det är bara man själv som kan styra över sitt liv och vad man vill ha ut av det och göra.

Jag vill leva och göra så mycket jag kan, ingen vet hur lång tid den har att leva och om något skulle hända så vill jag ha gjort det bästa möjliga med den tid jag har och göra så mycket jag kan för de personer som är viktiga för mig. Jag vill inte ångra att jag inte gjorde något eller för att jag gjorde något som jag kanske inte borde ha gjort. Det gäller att leva i nuet och göra det bästa av allt.

Jag har roat mig med att lyssna på en ny Melissa Horn låt idag som det kanske har framgått av tidigare inlägg. Den nya låten som heter lät du henne komma närmre får mig att tänka på Alex och hela triangeldramat.

Han var en av de första jag har tyckt om på väldigt länge, riktigt mycket. Jag öppnade upp mig och visst att jag kanske gjorde misstag också men det är inte så konstigt när man säger och gör så som han gjorde. Jag tycker inte om att vara rädd att bli sårad, men vem gör det?

Om man inte ger sig ut i matchen så kan man inte bli sårad men man kan inte heller hitta det man vill ha och det man söker om man inte vågar chansa och låta sig själv bli sårad ibland. Det som inte dödar en gör en starkare.