Mick

När jag tänker på lördagen och att träffa dig blir jag nästan rädd. Rädd för om vi fortfarande kan prata med varandra efter allt som har hänt. För hur situationen kommer att bli, att gå på hockey som vi gjorde relativt frekvent en gång i tiden. Du kan göra mig rädd för mig själv, om jag duger. Vilket jag aldrig tidigare har gjort, eftersom det jag gör är fel och det jag känner är fel.

Samtidigt som du säger att du saknar mig vilket jag självklart blir glad att du säger, jag saknar dig som du var förut, innan allt det här började och det som var du försvann.