Mick

Jag kom just att tänka på att det inte var igår jag höll handen med någon och det betydde något mer än att bara hålla i handen för att. I yngre ålder, när man för första gången skulle hålla någon i handen och det var nervöst och spännande, när det verkligen betydde något att hålla i handen. Något som till en viss del försvinner när man blir äldre. Ibland tror jag att jag analyserar en del saker för mycket och det kan vara en sådan sak som att han höll mig i handen och det kanske betydde något för mig, är det ömsesidigt.

Men hur som helst, det jag tänkte på var att jag saknar att hålla handen ibland, att vara kär och att ha den närheten. Som jag och Lovisa pratade om igår, hur det kan vara skönt att sova ensam någon gång när man är tillsammans med någon. Ibland saknar jag de saker som är när man är två och blir vi, vi mot världen.

Ibland tycker jag också att det kan vara riktigt skönt att vara själv och inte behöver tänka på saker som exempelvis att han vill gå hem när vi är ute och jag absolut inte vill det och jag till slut blir hemtvingad och alla små problem som hör till. Det är något jag verkligen inte saknar och som jag önskar att om jag skulle träffa någon som jag vill ha skulle vi slippa problemen.